Introduktion till dvärghamsterarterna

Campbell

Latinskt namn: Phodopus sungorus campbelli
Ursprungsland: Kazakstan
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca 55-65gr (privatuppfödd)
Längd: 10-12cm
Könsmognad: 4-5 veckor
Avelsmognad: 3 månader, rekomenderat 4 månader
Dräktighetstid: ca 18 dygn
Kullstorlek: 10st

Vintervit

Latinskt namn: Phodopus sungorus sungorus
Ursprungsland: Sibirien
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca 55-65gr (privatuppfödd)
Längd: 9-10cm
Könsmognad: 4-5 veckor
Avelsmognad: 3 månader, rekomenderat 4 månader
Dräktighetstid: ca 18 dygn
Kullstorlek: 11st

Roborovski

Latinskt namn: Phodopus roborovskii
Ursprungsland: Mongoliet
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca ?gr
Längd: 6-7cm
Könsmognad: 3-4 veckor
Avelsmognad: 3 månader, rekomenderat 4 månader
Dräktighetstid: 20-22 dygn
Kullstorlek: 9st

Kinesisk

Latinskt namn: Cricetulus griseus
Ursprungsland: Norra Kina
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca 25-35gr (privatuppfödd)
Längd: 9-10cm
Könsmognad: 4-5 veckor
Avelsmognad: 3 månader, rekomenderat 4 månader
Dräktighetstid: 20-22 dygn
Kullstorlek: 12st

Om arterna:
Det finns fyra arter av små hamstrar som hålls som sällskapsdjur och som gemensamt kallas för dvärghamstrar. Det är Campbells dvärghamster (latinskt namn är Phodopus sungorus campbelli), vintervit dvärghamster (Phodopus sungorus sungorus), Roborovskis dvärghamster (Phodopus roborovskii) och kinesisk hamster (Cricetulus griseus). Förmodligen bör Campbells och vintervita inte räknas som underarter av samma art, som man gör nu, utan som separata arter, men ingen vetenskaplig revidering är gjord.

Ursprung:
Alla dvärghamsterarterna lever vilt på stäpper och i halvöknar i Centralasien. Campbells finns framför allt på stäpperna i Kazakstan, vintervita på stäpperna i Sibirien, Roborovskis i halvöknarna i Mongoliet och kinesisk hamster i steniga bergsområden i norra Kina.
Kinesisk hamster började användas som laboratoriedjur i början av 1900-talet, de övriga under senare halvan av 1900-talet.

Allmänt:
De fysiska egenskaper man först lägger märke till hos alla hamstrar är dels att de har framtänder som är specialiserade för att gnaga med och som växer hela livet, och dels att de har kindpåsar som de använder för att transportera framför allt mat. De har korta svansar. Eftersom de är nattaktiva och bor i gångar har de långa morrhår att känna sig fram med. Dvärghamstrarna har en doftkörtel mitt på magen, som de använder till att märka ut sitt hemområde.
Hamstrar har fyra tår på framtassarna och fem på baktassarna. De har ett utmärkt luktsinne, god hörsel och förmodas vara ganska närsynta.
Hamstrar är anpassade till att utnyttja ganska svårsmält foder: de har en förmage med bakterier, ungefär som kor, och är koprofager, d v s de låter fodret passera tarmen två gånger (den avföring som inte är fullständigt nedbruten känns igen av hamstern och äts upp).
Dvärghamstrarna gräver gångsystem i marken med sov-, toalett- och förrådskammare. De sover på dagarna och på nätterna springer de runt och letar mat (frön, blad, rötter och småkryp). Framför allt fröna hamstrar de i kindpåsarna, bär hem och lagrar i förrådskamrarna. Under vintern lever de till stor del av dessa förråd.
Dvärghamstrarnas sociala liv i det fria är till stor del okänt, åtminstone för oss amatörer. Av deras uppträdande i fångenskap kan man gissa att kinesisk hamster är strikt ensamlevande/revirbildande utom under parningen, att Campbells och vintervita kan ha ett gångsystem per individ, och att flera Roborovskis möjligen kan dela på samma gångsystem.
Hamstrar kommunicerar med lukter, ljud (framför allt med ultraljud, som människor inte kan höra) och kroppsspråk. Människor hör bara de hamsterläten som betyder missnöje, rädsla eller smärta: knorranden och skrik. En hamster som håller svansen rakt upp visar att den är underlägsen och rädd, en som kastar sig på rygg är beredd att försvara sig, en som lägger sig platt är antingen för varm eller försöker göra sig osynlig (då fäller den ner öronen), en som är spänd och stel och lyfter eller slår med tassen mot en människa eller annan hamster visar hot, en hamster som slickar på något gör det för att kunna känna lukten bättre, och en som tuggar på ett okänt föremål försöker avgöra vad det är.

Färger,utseende och trivsel :
Alla dvärghamsterarterna har brunaktig viltfärg med vit mage. Viltfärgen kallas agouti. Phodopus-arterna (Campbells, vintervit och Roborovskis) är knubbigt byggda och har 0,5-1 cm lång, pälsklädd svans och päls under tassarna. Kinesisk hamster är slank och kan kännas igen på att den har en ca 2 cm lång, naken svans och saknar päls under tassarna. Kinesisk hamster är nästan lika vig som en mus, och klänger gärna på fingrarna. De trivs ofta bäst utan burkamrater.

Roborovskis hamster (uttalas ”raborovskis”; den är uppkallad efter en ryss) är den minsta arten, 5-6 cm från nos till svans, och den känns igen på att inte har någon ål (en mörk linje i pälsen längs ryggraden). Den har många, täta morrhår runt munnen, så den ser ut att ha mustasch. Det är en förtjusande näpen liten hamster, men den är mycket livlig (det krävs tålamod att få den så tam att den kan sitta stilla i handen). Det är trevligt att ha den i stora akvarier, mer för betraktande än kel.
Den trivs vanligen i små grupper, och hamstrarna ligger gärna och sover staplade i högar.

Skillnaden på campbells och vintervit:

Campbells och vintervita kan vara svåra att se skillnad på, det finns inget kännetecken som absolut skiljer den ena arten från den andra, och det krävs viss övning för att artbestämma dem. Båda arterna har ål. Det är framför allt huvudets utseende som är olika; vintervita har oftast ett rektangulärt huvud med förhållandevis långt nosparti, Campbells ett mer triangulärt huvud med kortare nos och mer bredd mellan öronen. Vintervita är oftast lite mindre och har tätare och starkare pigmenterad päls – om de är korrekt vilttecknade har de tipping (mörka spetsar på hårstråna) på det vita som gränsar till ovansidans färgade päls. Campbells och vintervit kan ibland korsas (liksom häst och åsna) och få avkomma, men detta ska man normalt undvika - det leder i längden till att arterna försvinner, och korsningar kan inte ställas ut i standardklass på utställningar. De båda arterna har ett ganska likartat beteende, och båda kan hållas antingen i små grupper eller ensamma. När man lär känna de två arterna bättre kan man märka små skillnader i temperament. Campbells är mer uppmärksamma på sin omgivning (t ex vaknar de och kommer nyfiket fram om en människa rör sig nära buren), de är något livligare med ett stort rörelsebehov och de är ofta mer känsliga för felaktig mänsklig hantering (att bli jagade av händer, att man rör vid små ungar mm). De här skillnaderna i temperament är så små att det är större skillnad mellan individer inom samma art, än mellan arterna.

Ha inte hamstrar av olika arter i samma bur, de trivs inte med varandra.