Sjukdomar hos dvärghamstrar.
Observera att nedanstående är skrivet av en lekman och endast ska betraktas som vägledning. Vid osäkerhet om djurens hälsa, kontakta en legitimerad veterinär.

Hamstern kan bli rädd när man håller den hårt och vrider och vänder på den, som man kan bli tvungen att göra för att kunna undersöka och behandla den. Använd handskar, för att slippa tappa humöret om den skulle bitas. Hamstern tycker inte om att ligga på rygg. Man kan hålla den i nackskinnet, men då kan den slingra sig ganska mycket och det kan gå bättre att hålla direkt runt kroppen: håll tummen högt upp på bröstkorgen och låt hamstern ligga på rygg på de övriga fingrarna. Man kan hålla ganska hårt men inte hur hårt som helst, den måste kunna andas.

Det är viktigt att snabbt behandla sjukdomar hos dvärghamstrar. De har snabb ämnesomsättning och ganska dåligt immunförsvar.

Om man behöver söka veterinär bör man försöka hitta en som är intresserad av smådjur. Känner man inte till någon särskild veterinär kan det vara bäst att gå till ett djursjukhus. Man kan dessutom ta kontakt med någon erkänt duktig och van uppfödare för att få råd om behandling och kanske tips om bra veterinärer.

Förutom artspecifika sjukdomar så drabbas dvärghamstrar och guldhamstrar av ungefär samma sjukdomar, vissa är bara vanligare på vissa arter än andra.

Långa klor
Hamsterns klor är för långa om de böjer sig i sidled när hamstern står med tassen på hårt underlag. Klorna klipps med en nagelsax eller nageltång (klotänger för smådjur är i klumpigaste laget). Håll tassen stadigt, och klipp bara den yttersta, smala och böjda delen – klipp hellre av för lite än för mycket.
Klon ska behålla sin naturliga form med en inre, tjockare del och en yttre, smalare del som hamstern använder till att få fäste när den springer och klättrar.

Långa tänder
Gnagare har normalt ganska långa framtänder (syns speciellt när de gäspar), som växer hela tiden. En hamster med för långa tänder kan inte äta som den ska och den går ner i vikt och kondition (pälsen ser ofta tufsig ut eftersom hamstern varken får i sig tillräckligt med mat eller kan putsa sig ordentligt). Tänderna är för långa om över- och undertänderna går ihop eller förbi varandra när hamstern har munnen fullt öppen. Tänderna växer i en båge inåt, och kan ”rullas upp” inne i munnen – det syns alltså inte alltid utanför munnen om tänderna blivit för långa. Långa tänder kan växa genom läppar och kinder, men det är bara att klippa av dem och behandla hålet som vilket sår som helst. Att tänderna blir för långa kan bero på att de växer snett, så att de inte slits mot varandra, eller på att hamstern inte sliter ner dem lika fort som de växer (ofta äldre hamstrar). Tänderna kan klippas med en nagelsax eller liten tång. Håll hamstern stadigt på rygg, ta tag i en tand med spetsen av saxen (hamstern kommer förmodligen att tugga en stund på saxen för att försvara sig) och klipp inte till förrän läppar och tunga säkert är ur vägen. Tänderna ska vara så långa att de når strax utanför läpparna när munnen är avslappnat öppen, och över- respektive undertänder ska vara jämnlånga. Ge hamstern mer hård mat, som knäckebröd, råttpellets och frön med skal.

Föremål i kindpåsarna
Hamstrar kan stoppa in saker i kindpåsarna som de sedan inte får ut, kladdigt ris t ex. Om mat ligger länge (ett par dygn) i kindpåsarna kan den surna, och hamstern får en infektion i kindpåsarnas slemhinnor; hamstern kan verka trött och det blir en bula vid maten/infektionen. Maten måste petas ut, t ex med en inoljad tops, och infektionen behandlas med antibiotika (skrivs ut av veterinär).

Smutsig bukkörtel
Doftkörteln på magen kan bli både smutsig och infekterad, speciellt hos hannar. Man får försöka göra den ren (väteperoxid är bra, det får smutsen att bubbla ut ur körteln – köps på apotek), och om den blir mycket infekterad söka veterinär.

Sår
Hamstrars sårskador är vanligen sår efter bett eller skavsår (ihärdigt gnagande, olämpligt hjul, olämpligt bottenmaterial mm). Alla öppna sår görs rena dagligen med tvål och vatten (om det inte ser infekterat ut), vätesuperoxid eller Jodopax (finns på apotek), och såret hålls under uppsyn tills det läkt. Om såret blir infekterat (mycket rött och svullet) kan det behöva behandlas med antibiotika (skrivs ut av veterinär). Det är viktigt att inte i fortsättningen utsätta hamstern för den situation där såret uppstod.

Brutna ben
Hamstrar kan bryta skelettben om de t ex faller i golvet. Om hamstern inte hindras alltför mycket av ett brott låter man det självläka, men om hamstern har svårt att röra sig eller verkar ha ont måste man avliva den.

Tumörer
Hamstrar får ibland tumörer, både in- och utvärtes. Utvärtes tumörer som sitter i huden och inte går in i något underliggande, känsligt organ kan opereras bort av en veterinär under narkos. Det är inte så lätt att söva djur, så det finns en risk att hamstern inte vaknar ur narkosen, och om tumören inte besvärar hamstern är det bättre att låta tumören sitta kvar.

Ögoninfektion/Förkylning/Lunginflammation
Hamstrar får ganska lätt ögoninfektioner och förkylningar, speciellt om deras skötare är förkyld. Ögoninfektion märks på att hamstern blir kladdig runt ögat och inte håller det fullt öppet, och att slemhinnorna i ögat blir röda och svullna. Ögoninfektion behandlas med antibiotika i form av droppar eller salva (skrivs ut av veterinär). Salva kan vara att föredra, eftersom det inte behöver ges så ofta som droppar. Förkylning/snuva utvecklas lätt till lunginflammation (som är dödlig) och ska därför behandlas med antibiotika redan från början.

Diabetes
Hos Campbells förekommer en ärftlig form av diabetes (sockersjuka). Diabetiker producerar inte tillräckligt mycket insulin, eller använder det inte tillräckligt effektivt, och får även för hög blodsockerhalt vilket skadar flera inre organ. Insulin behövs vid omvandlingen av föda till energi. Hamstern dricker betydligt mer än normalt, upp till halva sin vikt per dygn, och tynar så småningom bort. Diabetes behandlas inte hos hamster och man bör avliva hamstern så snart den börjar verka trött och hängig.

Avbruten förlossning och livmoderinfektion
En födande hona kan avbryta en förlossning trots att det finns foster kvar, t ex för att hon blir utmattad eller om en unge är för stor. De kvarvarande fostren kommer att dö och efter ett par dygn ge honan förgiftningar och infektioner. Om man inom något dygn märker att födseln avbrutits för tidigt kan man ge honan cortison (skrivs ut av veterinär), vilket ofta ger honan ork att föda fram de återstående fostren. Livmodern kan även bli infekterad om bakterier kommer in i samband med en förlossning. Livmoderinfektion märks på att honan blir trött och har flytningar, och behandlas med antibiotika (skrivs ut av veterinär).

Allergi
Hamstrar kan bli allergiska, t ex mot foder. Allergi kan yttra sig som hudirritation och klåda. Om man misstänker foderallergi ger man foder som inte så ofta ger allergi, t ex ris, nötfärs och sallad, tills symptomen gått över (ett par veckor). Sedan introducerar man ett foderslag varannan dag tills man hittar det som ger besvär.
För att vara säker tar man bort det tills symptomen försvinner och introducerar det sedan igen. I fortsättningen undviker man detta fodermedel.
Förmodligen kan också bottenmaterial ge allergier.

Stressbeteenden
Djur som stressas av att leva i en felaktig miljö där de inte kan bete sig naturligt kan utveckla så kallade stereotypa beteenden. Dessa beteenden är inte ändamålsenliga och upprepas ofta monotont. Hos dvärghamstrar kan det visa sig som ihärdigt gnagande på galler eller andra hårda föremål, upprepade hoppande eller vaggande rörelser, vandring (fram och tillbaks, som ”djur i bur”) mm. Ser man något sådant måste man ge hamstern större bur och/eller mer stimulerande inredning (se under kapitel Skötsel). Det kan vara svårt att få djuret att upphöra med inlärda beteenden även om miljön ändras. En dålig miljö kan också leda till aggression mellan djur.
Att hamstrarna springer mycket i hjul är ett normalt beteende för de här livliga djuren.


Avlivning
Avlivning görs bäst av en veterinär, som ger hamstern en injektion i buken eller eventuellt en överdos narkos.