Uppfödning av dvärghamstrar

Att välja avelsdjur:
Allt avelsarbete förutsätter att man sätter upp ett mål och i enlighet med det väljer ut de djur som får föröka sig.
Målet kan t ex vara att föda upp utställningsdjur av en viss typ eller att föda upp sällskapsdjur.
Om man tänker ta en kull på den hona man köpt för sällskap bara för att det är kul faller det kanske inte riktigt under begreppet ”avel”, men det är ju lika viktigt att man sköter djuren bra.
När man bestämt sig för ett mål, ska man välja avelsdjur som så bra som möjligt stämmer in på målet, och dessutom passar för varandra.
Är målet att föda upp för utställning bör djuren stämma bra överens med standarden, om man föder upp för sällskap är det viktigt att djuren har bra temperament, är friska, långlivade och ser trevliga eller spännande ut.
Kanske har man dessutom några personliga önskemål. Att djuren passar bra för varandra innebär att man inte ska para två djur med samma fel, att de tillsammans har förutsättningar att lämna t ex de färger man önskar sig, och att ingen av dem är dålig i fråga om de egenskaper man tycker är viktigast.
Djuren ska helst inte vara närmare släkt än kusiner. Det finns inget vetenskapligt belägg för att inavel och liknande metoder i längden ger bättre resultat; tvärtom får man dels sundare avkommor, dels har man större möjlighet att hämta in bra material om man parar obesläktade djur.
Om man inte massproducerar hamstrar av ekonomiska skäl (typ grossister) finns ingen anledning att ha hona och hane ihop mer än för parning för en kull.
Går de kontinuerligt i par kommer honan att få en kull vart 18-20 dygn så länge hon är i hygglig kondition, vilket är ganska slitsamt, och framför allt Campbells-, Roborovskis och kinesiska honor kan bli störda av att ha hanen och tidigare kull i samma bur när de föder. Dessutom är det ingen mening med att producera massor av likadana hamstrar från samma par; blev ungarna bra fortsätter man sin avel med dem istället, blev de dåliga blir de knappast bättre i nästa kull.

Inför parningen:
Innan man parar djuren måste man tänka efter så att man kan ta hand om de blivande ungarna. Det är inte så praktiskt att vara bortrest precis när de ska födas eller tas från mamman, och man ska vara säker på att man kan hitta hem åt alla, alternativt att man själv har burar och tid så att det räcker.
Dvärghamsterns lägsta parningsålder= 3 månader, rekommenderat 4 månader

Parning och dräktighet:
När det gäller Campbells och vintervita, som går ganska lätt att sätta i par som vuxna eller att handpara, bör honan vara fullvuxen, stor och i god kondition (vanligen minst två månader gammal, helst tre-fyra), och naturligtvis måste båda djuren vara i fertil (fruktsam) ålder.

Roborovskis kan vara årstidskänsliga och får ungar framför allt under våren. De brukar vara ganska lätta att sätta ihop även som vuxna.

Beträffande kinesisk hamster kan det vara svårt att få två vuxna djur att acceptera varandra, så för att få ett avelspar sätter man lättast ihop dem som unga och sedan tar man inte isär dem förrän man fått så många ungar man vill ha.

Dräktighetstiden är ca 18 dygn för Campbells och vintervita, och ca 20-22 dygn för Roborovskis och kinesisk.
Max kullstorlek är för Campbells 10 ungar, för vintervit 11, Roborovskis 9 och kinesisk 12 ungar. Campbells och vintervita blir könsmogna tidigast runt 4-5 veckors ålder, Roborovskis kan bli det redan vid 3 veckor och kinesisk vid 4 veckor.
Det är vanligast att de blir könsmogna vid några veckors högre ålder. Honor brukar vara fertila tills de är ungefär ett år gamla, hanar kan ibland vara fertila hela livet.
Hanar som är gamla och/eller inte har parat på ett tag kan behöva några parningar på sig för att bli fertila (gamla spermier fungerar inte så bra, och det tar några veckor innan nya har bildats).

Det vanligaste sättet att para dvärghamstrar är att låta hanen och honan gå i samma bur tills man ser att honan är dräktig. Dräktiga dvärghamsterhonor blir mer tjocka på bredden än neråt, och speciellt när de böjer sig framåt, t ex för att äta, kan man se en tydlig bula på varje sida om ryggen.
Vill man inte ha fler kullar måste man ta ut hanen före födseln, eftersom honan brunstar om bara någon timme efter förlossningen. Honor brunstar annars normalt var fjärde kväll.
Ibland hoppar de över en brunst, och ibland blir det lite förskjutet så att det är fem dagar emellan.

Om man vill ha hona och hane tillsammans är det enklast att sätta ihop dem en kväll när honan är brunstig (se nedan under handparning).
Om de trivs ihop kan de sedan fortsätta bo i samma bur, annars får man ta isär dem igen.
Man kan vänja ihop två hamstrar genom att låta dem träffas ofta, flera kvällar i rad, t ex genom att de får 1) sitta i varandras burar en timme, 2) nosa på varandra med galler emellan och 3) (om de inte försöker anfalla genom gallret) springa på golvet en stund (då har den underlägsna plats att gå undan).
Åtminstone Campbells går att handpara, men om man gör rätt går det säkert med alla arterna.

Att handpara innebär att låta hamstrarna para sig en kort stund under övervakning. Innan man sätter ihop hamsterparet bör man kontrollera att honan är brunstig, det är onödigt att de börjar slåss. Om honan går i en gallerbur kan man prova genom att ta hannen i handen och hålla fram honom till gallret så att de får nosa på varandra (honorna brunstar normalt sent på kvällarna, prova vid 22-tiden) - om honan är brunstig kommer hon att nosa intresserat på hanen, sno runt lite och tvätta sig, om hon inte är brunstig gör hon små utfall, skriker till och/eller går därifrån. Om hon inte är brunstig kan man för säkerhets skull kontrollera igen lite senare på kvällen. Om man inte har gallerburar kan man istället sätta dem i en låda och hålla ett galler emellan.
Om honan är brunstig är det bäst att låta dem para sig i en öppen låda, så att man kan sätta ett galler emellan och lyfta ut hanen om de börjar slåss.
De kommer att para sig många gånger, och till sist kommer en parning när hanen stelnar till, som om han fått kramp, och då kan det hända att honan blir lite rädd - detta är alltså helt normalt.
Sedan är de inte intresserade av att para sig på en stund och man kan flytta tillbaks dem till sina burar.

Inför födseln:
Städa buren ett par dagar före födseln. Bra bomaterial för små ungar är kutterspån och hushållspapper. Honan bäddar själv i boet.

Dräktighet och födsel:
En del honor blir griniga under dräktighet och digivning. Det visar bara att det är ordning på deras hormoner, och ska inte ses som ett fel. Det ska gå över när ungarna vants av.
Honor med små ungar ska ha lugn och ro, man ska inte väsnas, flytta runt buren eller pyssla med ungarna. Vill man räkna ungarna kan man släppa ut honan på golvet och försiktigt peta undan spånet i boet med en bit knäckebröd eller annat som inte luktar människa.
Honor som är i slutet av dräktigheten och honor som ger di behöver mycket mat (så mycket de orkar) med ganska hög proteinhalt (ca 20%).
Gröna ärter är ett utmärkt foder för hamstrar, och för att få fler sorters aminosyror (proteinets ”byggstenar”) kan man dessutom ge t ex kokt nötfärs och ägg eller pannkaka.
Resten av maten bör vara kolhydrater, d v s frön (gärna gnagarblandning blandat med litet fink- eller undulatfrö), pasta, ris, potatis och grönsaker.
Barnmat fungerar inte så bra, eftersom dvärghamstrar inte är speciellt förtjusta i kladdig mat (det kan vara svårt att få dem att äta tillräckligt) och det dessutom innehåller mycket fett. Kattmat är också fet - om man vill ge detta måste det vara i små mängder.

Uppväxten:
När ungarna själva går ur boet kan man börja ta i dem och städa buren. Ungarna mår bäst om de får gå kvar med mamman tills de är 4 eller helst 5 veckor (ta ifrån hanarna senast vid 5 veckor).
Man kan låta de döttrar man ska behålla gå kvar med mamman, och söner som ska behållas kan man försöka sätta ihop med pappan (sätt ihop enligt ovan - vuxna dvärghamstrar brukar vara snälla mot ungar).
Om ungarna ska ställas ut eller användas för avel bör man registrera dem hos Svenska Hamsterföreningen. Det kan man göra tidigast när de är 3 veckor, och själva registreringsprocessen kan ta några veckor.
Hamstrarna måste vara registrerade för att få tillgodoräkna sig vissa utmärkelser på utställning.