Gerbil. Hälsa

Gerbilen är normalt sett ett mycket friskt och sunt djur. Får den kompisar, motion, en stor och fräsch bur och bra mat är sannolikheten stor att den håller sig frisk och pigg!

Men givetvis måste man, som djurägare, ha full kontroll på sina djurs välbefinnande.
Det enklaste sättet att göra detta är att umgås med djuren dagligen. Man lär sig då snabbt att se och känna på sig om något avviker från det normala, och kan vidta åtgärder i ett tidigt skede. Som djurägare är man skyldig att göra detta, och att vid behov uppsöka veterinär. Man får aldrig utsätta ett djur för onödigt lidande (läs gärna Jordbruksverkets regler och råd, via länken nedan).

Det första man noterar är hur djurets allmäntillstånd ser ut. Är pälsen uppburrad och glanslös och djuret verkar slött, är något fel. Det första man kollar är vattnet – är vattenflaskan tom, söndergnagd eller övergrävd av spån? Man ser också efter om gerbilen har någon synlig skada, eller diarré. De här symptomen kan indikera många sjukdomstillstånd, och veterinär kan behöva uppsökas.

Om du håller gerbilen nära örat, och den låter ”klickande” eller ansträngd när den andas, så tyder det på någon form av luftvägsinfektion. Veterinär skriver ut penicillin.

En skavd, sårig eller rinnande nos är inte normalt. Uppstår detta så kontrollera gerbilens miljö och hela dess situation. Finns det något olämpligt den kan ha gnagt på?
Gallerburar är inte lämpliga för gerbiler av främst detta skäl. Kan gerbilen ha slagits med sin burkompis? Stress, orsakad av dålig miljö, för trång bur eller osämja med burkompisar, kan leda till en överproduktion i Harderianska körteln. Denna körtel sitter bakom ögat, och vid en överproduktion kan vätska rinna ner i, och ur, nosen. En infektion kan bli följden, och denna behöver behandlas av veterinär. Det kan också hända att gerbilen reagerar mot ett dammigt bottenmaterial, och det kan behöva bytas. (Prova t ex i så fall ”Toa-Lätt”, ett dammfritt pelletsliknande material gjort av papper).

Verkar gerbilen ha problem att äta kan den ha skadat sina framtänder. Är du osäker, ge den ett papper och se om den kan gnaga det till småbitar lika enkelt som vanligt. Framtänderna kontrolleras genom att ta ett stadigt tag i nackskinnet. OM en eller båda framtänderna har gått av, är det inte så dramatiskt. Tänderna växer hela livet på en gerbil, så de växer ut igen. Under tiden behöver den lättuggad mat i små bitar, som den kan langa in till kindtänderna direkt. Framtänderna kan bli för långa också. Detta är sällsynt, men behöver åtgärdas av veterinär för att gerbilen ska kunna äta. För att undvika att tänderna växer och blir alltför långa, är det viktigt att gerbilen har lämpliga saker att tugga på. Hö, grenar av frukt- och lövträd samt knäckebrödsbitar hjälper på ett enkelt sätt gerbilen att hålla tänderna i trim.

Under magen på gerbilen sitter doftkörteln. Den finns hos både honor och hanar, men är tydligast på hanen. Doftkörteln ser ut som en gulaktig och hårlös hudremsa, ungefär. Detta är det vanligaste stället för tumörer att utvecklas, och bör kontrolleras dagligen.
Tumörer kan gå att operera bort. Är gerbilen gammal så bör man sannolikt välja avlivning i stället, om tumören blöder eller om gerbilens allmäntillstånd påverkas. En gerbil som haft/har tumörer bör inte användas i avel, då dispositionen att få tumörer i unga år sannolikt är ärftlig.

Om gerbilen börjar hålla huvudet snett, kan det bero på ett par olika saker.
En infektion i örat (behandlas med penicillin), en tumör eller en skada, t ex efter ett fall.

Om din gerbil blir sjuk, vilket alltså inte händer speciellt ofta, så ska den inte separeras från sin/sina burkompisar. Detta orsakar bara ytterligare stress för gerbilen och medför att det blir svårt att sammanföra dem när den blivit frisk igen. Om gerbilen har fått en infektion så behandlar man samtliga djur i buren. Ställ även buren en bit ifrån om du har flera burar med gerbiler så att inte smittan förs över till de andra burarna, och var ytterst noga med din egen handhygien.

Om din gerbil blivit skadad, så får man försöka ta reda på vad som orsakat skadan.
Finns det farlig inredning i buren, så tas den genast bort. Är den osams med burkompisen? Osämja kan få ödesdigra följder, och gerbilerna bör i dessa (ovanliga) fall skiljas åt och sättas tillsammans med nya, unga, kompisar för att undvika uppblossande strider.
Gerbiler är flockdjur med en strikt rangordning, och slagsmål mellan två djur som slåss om rangordningen kan få dödlig utgång.
Gerbiler är i allmänhet bra på att läka skador själv. T o m ett benbrott (där huden är oskadad) kan läka av sig själv på ett par veckor. Se då till att den har mat och vatten inom räckhåll under tiden. Ett öppet benbrott kräver omedelbar veterinärvård.
Sårskador i huden behöver man ha koll på, och gärna tvätta rent med koksaltlösning.
Vid slagsmål, felaktig eller brysk hantering, eller om det finns ett hamsterhjul i buren (mycket olämpligt) kan gerbilens svans skadas. Det kan hända att en del av svansen går av. Detta är smärtsamt och blöder, och svanskotor friläggs. Såret måste i detta fall hållas under kontroll. Uppstår ingen infektion, läker det ofta själv, och gerbilen lever resten av livet med en kort svans.

Vidare får man kontrollera gerbilens klor så att de slits på ett naturligt sätt. Blir de för långa får man klippa dem. Det kan också hända att gerbilen blir smittad av ohyra.
Kontrollera pälsen vid den dagliga hanteringen. Ohyreangrepp går lätt att behandla framgångsrikt, men kräver noggrannhet där alla aktuella burar och djur behandlas samtidigt.

Det är alltid bra att ”i förebyggande syfte” ha telefonnumret till en veterinär som är extra bra på gerbiler. Veterinärerna har ju olika specialistområden, så jobba gärna lite med att leta reda på en i närheten som kan mycket om ”ditt” djurslag. Ett besök på en smådjursklinik brukar kosta cirka 350 kronor (2009). Eventuell medicin brukar vara billig, eftersom det går åt så lite.

Lästips:
Regler och råd om hur Djurskyddslagen tolkas för smådjur finns här:
http://www.sjv.se/download/18.b1bed211329040f5080001872/DFS_2005-08.pdf

Artiklar som handlar om gerbilens hälsa kan du hitta i olika nummer av SHF:s medlemstidning Svenska Gnagbladet.

De gerbilböcker som finns, är inte anpassade efter svenska Jordbruksverkets regler och bör läsas med detta i åtanke.

Lästips:
Gerbils av Sue Fox. 2008.

Gerbils av Donna Anastasi. 2005.

A complete guide to Gerbils av M. Ostrow. USA 1987.

The professional’s book of Gerbils av Robert Bernhard. USA 1993.

Det kan gå att hitta billiga, bra begagnade böcker på www.bokborsen.se eller www.antikvariat.net

Svenska Hamsterföreningens gerbilsektion genom Pia Nilsson. 2009-04-17