logoshf

Ovanliga färgmutationer hos guldhamster

Skrivet av Madeleine Raftö


Piebald (pi) 

Uppkom i USA i 1947 på våren och var den första färgmutationen hos guldhamstern. I en kull som bestod av endast två hanar observerades det att en av hanarna hade vita hår runt nosen, mellan öronen, fläckar av vitt på ryggen och att den saknade bröstbandet. Modern parades med samma hane och en kull med sex ungar föddes. Fem hanar och en hona. I denna kull hade en hane och honan de vita fläckarna. I en tillbakakorsning på mamman föddes nio ungar och en hane blev vitfläckig.

Piebald-hamstrar är ofta mindre än normala hamstrar. De har kraftigare päls av en finare kvalitet. Färgen var normalfärgad med oregelbundna fläckar i vitt över hela kroppen. Hamstern har ofta bläs och även vita fält på magen. Annars är magen grå och den har grå halvmånar. Bröstbandet är mörkgrått och kan vara förminskat. Med denna färgmutation kom också benabnormaliteter. Piebaldhamstrar är oftast lättare än normala guldhamstrar och har en mindre kroppsstorlek. Temperamentet är nervöst. 

Mottled white (Mo/mo) 

Denna färg kom fram 1949 och består av ett normalfärgat djur med vita strån genom hela pälsen. Vita fläckar kan förekomma, men är inte vanligt. Färgen är könsbunden och förekommer bara hos honor. 

Rubinögd (ru) 

Färgen beskrevs 1948 och ger hamstern en rubinaktigt glans till ögonen, som kan vara svår att upptäcka, och bleker ner den normalfärgade pälsfärgen. Hanarna är sterila efter tre månaders ålder. De är mindre till växten än sina normala syskon och de växer långsamt. De är könsmogna senare och har dålig livsduglihet. 

Tawny (T) 

Könsbunden, ofullständigt dominant gen.
Tawny är en färgmutation som uppkom 1954 efter en 29 generationers ren piebald-stam. Färgen är gulbrun och ryggfärgen är ljusare än normalfärgen. Färgen på sidorna är så ljus att den går mot det skära hållet. På huvudet och på kinderna är den rödare med svarta kindteckningar. Magfärgen är vit. 

Frost (f) 

När pälsfärgsgener från olika inavlade linjer av guldhamster som fanns på Bio-Research Institute blev testparade, föddes djur med ljust guldfärgad päls och ofärgade öron i korsningarparningar mellan normalfärgade (mörk nf) djur från linjen "Bio inbred line 4.22" och bruna djur (rost) från linjen "Bio inbred line 54.7". Djur med denna nya färg kallades "frost". När man gjorde testparningar med andra linjer av inavlade djur kom man fram till att det var en enkel recessiv gen. Några frost-djur hade anlag även för rost (b), då de var ättlingar från den första korsningen mellan normalfärgad och rost. Men den genen avlades snabbt bort.

Pälsfärgen hos ungar djur skiljer sig inte mycket från normalfärgade, men frost-djur förlorar sitt pigment under tiden de växer. Det skiljer mellan djuren i vilken ålder de börjar förlora pigment. Vissa börjar redan vid en månads ålder medan andra börjar först vid tre månaders ålder. Det finns också stora skillnader i hur mycket pigment som går förlorat i pälsfärgen. Vissa frost-djur är endast något ljusare än normalfärgade, medan andra blir nästan lika vita som albino. 

Frost-färgade djur kan man särskilja i en kull redan vid två veckors ålder då den har mer eller mindre opigmenterade öron, men många djur har fläckiga öron. 

Ganska många djur (20 %) av frost-djuren uppvisar mild microphtalmia (ögonförminskning). 

Jute (J) 

En hane med ljust oranga fläckar på en annars rent normalfärgad päls dök upp i en inavlad linje av guldhamstrar 1973. Ingen annan färg än normalfärgade hade setts i denna, över 36-generationers, linje av syster-broder parningar (linjen kallas vetenskapligt för BIO X.XB). Denna exceptionella hane blev därför parad med ett flertal normalfärgade honor från samma linje. Han blev far till 68 ungar, och bland dem var det en hane som hade en enfärgad, ljust orange pälsfärg. Resten av de 67 ungarna blev normalfärgade. Avelsdata från denna ljusoranga hane visade att denna nya pälsfärg var en enkel, dominant gen, där den i homozygot form var letal.

Testparningar med creme visade att de inte var av samma färggen. Slutsatsen blev att denna nya färg fick namnet "jute", med genotypsymbolen "J".

Orginalhanen parades med normalfärgade honor från en annan inavlad linje (BIO 4.22). Ungefär hälften av de djur som föddes (F1) blev jute. Dessa jute-ungar parades med varandra för att producera en F2 generation. Och även så parade några F2 med varandra för att producera F3 djur.

Pälsfärgen är enfärgad ljust orange med ljustgrå öron. Denna nya mutation har tydligen uppstått i en embryocell hos orginalhanen redan i fosterstadiet och var egentligen av somatisk natur (ej ärftlig). Men mutationen uppstod också tillräckligt tidigt i hans utveckling så att vid celldelning av denna muterade cell spreds de muterade cell-arvingarna både till könscellerna och till hårcellerna och där producerades färgade fläckar i pälsen och helfärgade spermier. Så egentligen var orginalhanen både en germinal och somatisk mosaik. Men tydligen så innehöll könscellerna mycket lite av denna muterade cell, då man kan se att endast en av 68 ungar blev muterad. 

Pinto (pi) 

Pinto är en autosomal recessiv gen.

1971 infångades nya hamstrar i Syrien som togs till forskningslaboratorium där de forskar på hamsterfärger. En linje som härstammar från sex av de 12 som infångades 1971 av dr. Michael Murphy (hanarna 2, 6 och 7, honorna 4, 9 och 12), kallas "BF" och sattes upp från dessa djur och inavlades. Efter fem generationers inavel uppkom denna mutation som är den första färgmutationen från dessa nyfångade, vilda guldhamstar. Två honor föddes i en kull och man tog genast hand om dem för att skydda denna nya mutation. Pinto är en vittecknande mutation och ger hamstern stora vita fält på sidorna och rygg. Magfärgen är vit. Den bleker också grundfärgen. Bröstbandet är delvis eller helt borta. 

Light undercolor 

Under en studie av mutationsgener hos guldhamstern kom ett flertal av underligt färgade individer under observation. Dessa varianter bestod av tre normalfärgade med väldigt ljus eller vitaktig underfärg. Underfärgen varierade från ljusblå till gråvit, från skuldrorna ner till baken.
De tre djuren var hanar, varav en var steril och en skänktes till en hamsterhobbyist. Kortfattat skall det nämnas att den sistnämnda hanen inte fick någon avkomma med ljus underfärg. Den tredje hanen användes flitigt i avelstester. Av 196 normalfärgade avkommor i andra generationen var alla normala, förutom sju stycken från en hona (nr 16c), vilka uppvisade ljus underfärg, men inte så ljus som de första hanarna.

Avelstester visade att denna färgförändring var familjär och kunde eventuellt ha en genetisk bakgrund, vilket man inte kom fram till. 

Juvenil grey (jg) 

Unga djur som var silvergrå och uppenbart mindre än sina syskon uppkom i en linje guldhamstrar 1978 (BIO 35.97). Då hamstrarna blev helt normalfärgade vid ca. fyra veckors ålder, kallas mutationen "juvenil grey" (ungdomsgrå). Hos unga "jg" är hårstråna grå i basen och på toppen och blekgula i mitten, till skillnad mot normalfärgade som har mörkblå bas, svart tipp och klart gult i mitten. Dessutom är de påverkade djuren bara ca. 2/3 så stora jämfört med sina syskon. Vid fyra veckors ålder har de normal pälsfärg, men de är fortfarande något mindre i storlek. De påverkade djuren är helt sterila, så man måste använda anlagsbärare för att få fram nya "jg". 

Ashen (A) 

1978 föddes en ljust grå guldhamsterhona i en icke inavlad koloni av bara normalfärgade djur. Färgen kallades för "ashen". Hon parades med en normalfärgad hane och hälften av ungarna blev ljust grå. Ashen är ljusare är normalfärgad och saknar det gyllene som är typiskt för guldhamstern och pälsen är kortare än normal. Parar man två ashen-färgade hamstrar föds de som blir homozygota ashen (25%) utan päls. Vid sju dagars ålder kan man tydligt se skillnad på dessa homozygota, jämför med ashen och normalfärgade. De har mycket lite päls och krokiga morrhår. Vid fya veckors ålder har de bara morrhåren kvar. 
Vid sex veckors ålder uppkommer kort, krokig päls på rygg, skuldror och runt svansen. Skinnet ser torrt och skrynkligt ut och verkar känsligt för irritationen.
Dessa "nakna" hamstrar är troligtvis sterila. 

Black tremble 

Denna mutation uppkom 1985 i Japan. Färgen är en "äkta" svart, som våra nuvarande svarta. Med denna färg följde det tyvärr med en nervskada som gör att när hamstern blir orolig eller har motionerat så börjar den vibrera i hela kroppen. Försök har gjorts att försöka separera denna nervskada från färgen, men det har varit helt omöjligt. 

Nakenhamster (N) 

Nakenhamstrarna blir nakna på grund av en autosomal semi-dominant gen.

I november 1968 i England uppkom spontant en semi-dominant mutation som orsakar hypotrichosis (mindre hårväxt) i en kull av hamstrar. En hane med tunn päls föddes i en kull med annars normala kullsyskon. Parningen mellan föräldrarna upprepades, men inga fler djur med samma mutation uppkom. Den muterade hanen parades med normala honor från samma linje och ca. 50 % av hans ungar uppvisade samma tunna päls. Hanen parades sen med en tunnpälsad dotter och i maj 1969 föddes den första hårlösa hamstern.

Homozygota nakna hamstrar saknar helt päls. Morrhår finns, men är mjuka och lite böjda. Nakenhamstrar som når avvänjningsåldern (tre veckor) är livsdugliga, men de har mindre kroppsvikt än normala hamstrar. Både homozygota hanar och honor är fertila, men de få honor som har fått ungar har inte kunnat föda upp dem. 

Homozygota och heterozygota nakenhamstrar kan man urskilja i en kull vid 14 dagars ålder. 

Ärftlig hårlöshet (hr)

Detta är en enkel autosomal recessiv gen.

Den första hårlösa hamstern uppkom i en koloni av normalfärgade hamstrar. Hamstrar föds nakna, men har morrhår, och det är på morrhåren som man kan känna igen hårlösa hamstrar. De hårlösa hamstrarna har redan från födelsen korta, böjda och vridna morrhår. Morrhåren förblir vanskapta till ca. 20-30 dagars ålder, då de byts ut mot mer normala morrhår. Dessa normala morrhår finns sedan kvar hela livet.

De hårlösa hamstrarna få en tunn päls vid ca. 25 dagars ålder som de sedan behåller till ca. 55 dagars ålder och sedan faller den av. Det finns variation mellan olika djur, men i stort sett all päls är borta vid 70 dagars ålder.

Under den tid då de har en tunn babypäls så är den kraftigast på och runt huvudet, speciellt runt kindstrecken och runt öronbasen, på fötterna och benen och på rumpan och runt svansen. Resten av kroppen har en så tunn päls att huden lätt ses igenom. 

Pälstappning (furloss) (fs) 

Hamstrar som uppvisade päls av en konstig, ruggig kvalitet och pälslösa fläckar upptäcktes i en kull där parningstester för "länkning" studerades. Dessa djur utsätts hela livet för återkommande pälslösa, stora fläckar. Pälsen lossnar från rygg, huvudet eller magen och de nakna områdena täcks snabbt av nytt hår, vilket ger upphov till ett raggigt utseende. 

Päls… (fd) 

Hamstrar med tunn päls upptäcktes 1977 i en 40-generationers inavlad linje av normalfärgade djur (Bio X.XB).
Påverkade djur kan urskiljas i en kull så tidigt som vid två veckors ålder, då pälsen är tunn och de ser mer gråaktiga ut än normalfärgade.
De ser ut så hela livet.

De är mer kortlivade än normala hamstrar. Över 40 % av de påverkade hanarna och över 75 % av de påverkade honorna dog mellan 12 och 24 veckors ålder, medan ingen av deras syskon dog före ett års ålder. De påverkade djur som levde efter 24 veckors ålder levde sen ett normallångt liv -mellan 1,5 och 2 år.

Påverkade hanar fick avkomma när de parades med friska honor, medan påverkade honor blev dräktiga mycket sällan och om de blev det så dog de före förlossningen.