Cambells ryska dvärghamster


Snabbfakta om Campbells

Latinskt namn: Phodopus campbelli
Ursprungsland: Kazakstan
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca. 55 - 65 g (privatuppfödd)
Längd: 10 - 12 cm
Könsmognad: 4 - 5 veckor
Avelsmognad: 3 mån, rek. 4 mån
Dräktighetstid: ca. 18 dygn
Kullstorlek: ca. 10 st

Ursprung

Campbells kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Altaj vidare genom norra Mongoliet och Manchuriet (alltså vid gränsen mellan Kazakstan, Mongoliet och Kina) . Arten namngavs av Thomas Oldfield år 1905 och han döpte arten till Campbells dvärghamster (Phodopus campbelli) för att hedra WC Campbell som fångat in det första exemplaret den 1 Juli 1902. Numera så kan man finna Campbells i vilt tillstånd i Kina, Kazakstan, Mongoliet och Ryssland .


Utseende

Campbells är den största av våra fyra dvärghamsterarter med sina 10 - 12 cm från nos till svans och med en vikt på 55 - 65 gram. Campbells har oftast en väldigt rund och kompakt kropp, brett huvud och små ögon och öron. Campbells och vintervita kan vara svåra att se skillnad på. Det finns inget direkt kännetecken som  skiljer den ena arten från den andra och det krävs viss övning för att artbestämma dem. Det är framför allt huvudets utseende som är olika; vintervita har oftast ett rektangulärt huvud med förhållandevis långt nosparti medan Campbells har ett mer triangulärt huvud med kortare nos och mer bredd mellan öronen.

Campbells finns, till skillnad från vintervita, i många olika färger, hårlag och teckningar. Campbells i vilt tillstånd har oftast färgen agouti. Även albino och argente har påträffats i det vilda, men alla de andra färgerna, teckningarna och hårlagen är något som har avlats fram i fångenskap. Vittecknat (mottled) var till exempel något som uppkom i England i början av 90-talet.

Campbells olika färger, teckningar och hårlag kan du läsa mer om när du klickar på knappana här uppe till vänster.
 

Beteende

Campbells har fått ett ganska dåligt rykte genom åren eftersom de tidigare haft ett något revirvaktande beteende. Campbells är väldigt måna om sina revir och det finns vissa individer som gör utfall mot handen och till och med biter om man sticker ned handen i buren. Dock är detta något som har avlats bort genom åren, då uppfödare inte brukar avla på individer med ett revirvaktande och agressivt beteende. Nu för tiden brukar Campbells vara trevliga och snälla. De är däremot känsliga för felaktig mänsklig hantering. Till exempel om de blir jagade av händer eller om man rör små ungar och så vidare, så kan de utveckla ett agressivt beteende.

Campbells har en tendens att känna med tänderna på saker som är främmande, vilket en hand kan vara till en början. Detta är ingenting som gör ont. Detta är hamsterns sätt att utforska det främmande föremålet och försöka lista ut vad det är. Därför är det inte ovanligt att man får sig ett litet nyp i fingret, på nageln eller att hamstern biter på allt nytt och främmande (till exempel dina kläder) någon gång i början. När den sedan har lärt sig vad det är, så brukar detta beteende lugna ned sig.

Campbells är extremt sociala djur och är väldigt uppmärksamma på sin omgivning. Till exempel så brukar de vakna och nyfiket komma ut ur huset då de hör att en människa rör sig vid buren.

De brukar vara lätta att hålla i grupper, eftersom de oftast håller sams med varandra. Det bästa är att köpa syskon av samma kön som växt upp med varandra, då dessa brukar komma överens bäst.


Trivsel

Campbells i det vilda befinner sig oftast på stäpperna med halvtorra grästäckta slätter. Där gräver de sina hålor som kan sträcka sig hela tre meter ner i marken. Deras hålor är oftast mjukt inredda med fårull och mjukt gräs, som dessutom fungerar som isolering mot kylan. De underjordiska gångarna har oftast flera öppningar och utgångar. Detta är för att de snabbt ska kunna fly undan om de möter ett rovdjur.

Även Campbells i fångenskap gillar att gräva! Därför trivs de oftast med ett tjockt lager bottenströ (minst 15 centimeter) av blandat matrial med struktur som de kan gräva gångar i. Detta kan till exempel vara en mix av kutterspån, lättströ, torv och mjukt hö.

Campbells har, precis som så många andra hamsterarter, extremt dålig syn. Deras klumpiga kroppsbyggnad och dåliga syn gör dem inte speciellt lämpade för att klättra. Därför så rekommenderas det inte att ha Campbells i en gallerbur eller en bur med höga våningar eller hög inredning, eftersom de kan klättra och skada sig. Istället så rekommenderar man ett akvarium, terrarium, plastlåda eller en Dunabur, där man dessutom har bättre möjlighet att fylla på ett rikligt lager med bottenströ.

Campbells är en extremt aktiv art av dvärghamstrar, med stort rörelsebehov. I vilt tillstånd så springer de flera kilometer per natt i jakten på föda. Campbells trivs gärna i en större bur -ju större desto bättre!  Ett hjul i rätt storlek (gärna minst 20 cm i diameter) brukar också vara uppskattat att få springa i ibland. Om du har flera Campbells i samma bur så kan det vara bra med flera hjul. Se också till att aktivera dina Campbells ofta! Låt dem utforska i lekhagen eller på golvet, möblera om i hamsterburen, skapa labyrinter av toarullar, ja, endast fantasin sätter gränser!

Något som bör finnas i en bur med Campbells är ett sandbad. De älskar att rulla sig i sand och gräva i detta. Sanden har dessutom en renande effekt på deras päls, som annars har en tendens att bli flottig om de inte har tillgång till sand.


Typiskt för arten

Något som är väldigt typiskt för just Campbells är att de lätt kan drabbas av ärftlig diabetes. De kan också få diabetes till följd av fel kost, stress eller en låg aktivitetsnivå. Om du köper Campbells, så se till att de är avlade från friska linjer, fria från diabetes. Och se till att uppfödaren har testat hamstrarna för diabetes innan de säljs!

Mer om diabetes kan du läsa här.

Just eftersom de har lätt för att utveckla diabetes så är det viktigt att de får rätt kost. Campbells ska ha en kost med så lite fett och socker som möjligt!