Latinskt namn: Phodopus campbelli
Ursprungsland: Kazakstan
Livslängd: 2-3 år
Vikt: ca. 55 - 65 g (privatuppfödd)
Längd: 10 - 12 cm
Könsmognad: 4 - 5 veckor
Avelsmognad: 4 mån, rek. 5 mån
Dräktighetstid: ca. 18 dygn
Kullstorlek: ca. 10 st

​

Campbells kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Altaj vidare genom norra Mongoliet och Manchuriet (alltså vid gränsen mellan Kazakstan, Mongoliet och Kina) . Arten namngavs av Oldfield Thomas år 1905 och han döpte arten till Campbells dvärghamster (Phodopus campbelli) för att hedra WC Campbell som fångat in det första exemplaret den 1 Juli 1902. Numera så kan man finna Campbells i vilt tillstånd i Kina, Kazakstan, Mongoliet och Ryssland.
 

Utseende

Campbells är den största av våra fyra dvärghamsterarter med sina 10 - 12 cm från nos till svans och med en vikt på 55 - 65 gram. Campbells har oftast en väldigt rund och kompakt kropp, brett huvud och små ögon och öron. Campbells och vintervita kan vara svåra att se skillnad på. Det finns inget direkt kännetecken som skiljer den ena arten från den andra och det krävs viss övning för att artbestämma dem. Det är framför allt huvudets utseende som är olika; vintervita har oftast ett rektangulärt huvud med förhållandevis långt nosparti medan Campbells har ett mer triangulärt huvud med kortare nos och mer bredd mellan öronen.

Campbells finns, till skillnad från vintervita, i många olika färger, hårlag och teckningar. Campbells i vilt tillstånd har oftast färgen agouti. Även albino och argente har påträffats i det vilda, men alla de andra färgerna, teckningarna och hårlagen är något som har avlats fram i fångenskap. Vittecknat (mottled) var till exempel något som uppkom i England i början av 90-talet.

Campbells olika färger, teckningar och hårlag kan du läsa mer om när du klickar på knapparna här uppe till vänster.
 

Beteende

Campbells har fått ett ganska dåligt rykte genom åren eftersom de tidigare haft ett något revirvaktande beteende. Dock är detta något som har avlats bort genom åren, då uppfödare inte brukar avla på individer med ett revirvaktande och aggressivt beteende. Nu för tiden brukar Campbells vara snälla och trevliga både mot varandra och människor. De är däremot känsliga för felaktig mänsklig hantering. Till exempel om de blir jagade av händer eller om man rör små ungar och så vidare, så kan de utveckla ett aggressivt beteende.

Campbells har en tendens att känna med tänderna på saker som är främmande, vilket en hand kan vara till en början. Detta är ingenting som gör ont. Detta är hamsterns sätt att utforska det främmande föremålet och försöka lista ut vad det är. Därför är det inte ovanligt att man får sig ett litet nyp i fingret, på nageln eller att hamstern biter på allt nytt och främmande (till exempel dina kläder) någon gång i början. När den sedan har lärt sig vad det är, så brukar detta beteende lugna ned sig.

Campbells är aktiva vid skymning och gryning, men arten brukar även vara vaken i omgångar under dagen. Campbells är extremt sociala djur och är väldigt uppmärksamma på sin omgivning. Till exempel så brukar de vakna och nyfiket komma ut ur huset då de hör att en människa rör sig vid buren.

Campbells är flockdjur och vill leva ihop med minst en artfrände. De brukar vara lätta att hålla i grupper, eftersom de oftast håller sams med varandra. Det bästa är att köpa syskon av samma kön som växt upp med varandra, då dessa brukar komma överens bäst.
 

Trivsel

Campbells i det vilda befinner sig oftast på stäpperna med halvtorra grästäckta slätter. Där gräver de sina hålor som kan sträcka sig hela tre meter ner i marken. Deras hålor är oftast mjukt inredda med fårull och mjukt gräs, som dessutom fungerar som isolering mot kylan. De underjordiska gångarna har oftast flera öppningar och utgångar. Detta är för att de snabbt ska kunna fly undan om de möter ett rovdjur.

Även Campbells i fångenskap gillar att gräva! Därför trivs de oftast med ett tjockt lager bottenströ (minst 15 centimeter) av blandat matrial med struktur som de kan gräva gångar i. Detta kan till exempel vara en mix av lättströ, carefresh, alspån, STL-strö, torv, eller spån (dammfritt).

Campbells har, precis som så många andra hamsterarter, extremt dålig syn. Deras klumpiga kroppsbyggnad och dåliga syn gör dem inte speciellt lämpade för att klättra. Därför så rekommenderas det inte att ha Campbells i en gallerbur eller en bur med höga våningar eller hög inredning, eftersom de kan klättra och skada sig. Istället så rekommenderar man ett akvarium, terrarium, plastlåda eller en Dunabur, där man dessutom har bättre möjlighet att fylla på ett rikligt lager med bottenströ.

Campbells är en extremt aktiv art av dvärghamstrar, med stort rörelsebehov. I vilt tillstånd så springer de flera kilometer per natt i jakten på föda. Campbells trivs gärna i en större bur -ju större desto bättre! Ett hjul i rätt storlek (minst 20 cm i diameter) ska också finnas i buren. Om du har flera Campbells i samma bur så kan det vara bra med flera hjul. Se också till att aktivera dina Campbells ofta! Låt dem utforska i lekhagen eller på golvet, möblera om i hamsterburen, skapa labyrinter av toarullar, ja, endast fantasin sätter gränser!

Något som absolut bör finnas i en bur med Campbells är ett sandbad. De älskar att rulla sig i sand och även att gräva i det. Sanden har dessutom en renande effekt på deras päls som annars har en tendens att bli flottig om de inte har tillgång till sand. Många hamstrar använder även sandbadet som toalett. Om hamstern kissar i sanden behöver man byta ut den dagligen så att det alltid finns ren och torr sand att bada i.

Typiskt för arten

Diabetes hos Campbells är tyvärr inte helt ovanligt. Det kan i vissa fall vara en ärftlig diabetes men många gånger kan det dyka upp i tidigare diabetesfria linjer från helt fria föräldrar. Det är viktigt att man som uppfödare testar sina djur för diabetes innan parning. Samtliga ungar i en kull bör också testas innan de säljs!

Här kan du läsa mer om diabetes.