Hälsa och sjukdomar hos gerbiler

Överlag är gerbiler ett relativt friskt djurslag. Får den kompisar, motion, en stor och fräsch bur och bra mat är sannolikheten stor att den håller sig frisk och pigg! Men ibland blir även gerbiler sjuka och då är det bra att vara påläst om olika sjukdomar så att man vet hur man ska agera när det väl gäller. Många veterinärer är ganska okunniga när det gäller just gerbiler. Ett tips är att ringa till Blå Stjärnan i Göteborg om man känner sig osäker eller om veterinären där man bor inte kan hjälpa till. Blå Stjärnan har en avdelning för exotiska djur dit man kan ringa för rådgivning. Man kan även läsa följande sjukdomsbeskrivningar och söka på nätet.

Men givetvis måste man, som djurägare, ha full kontroll på sina djurs välbefinnande. Det enklaste sättet att göra detta är att umgås med djuren dagligen. Man lär sig då snabbt att se och känna på sig om något avviker från det normal  och kan vidta åtgärder i ett tidigt skede. Som djurägare är man skyldig att göra detta och att vid behov uppsöka veterinär. Man får aldrig utsätta ett djur för onödigt lidande (Jordbruksverkets regler).

 


Friskhetskontroll

Vanliga tecken på sjukdom:

• Slöhet och trötthet
• Dålig aptit
• Dricker dåligt
• Avmagring
• Glanslös och uppburrad päls
• Kall kroppstemperatur

Observera att gerbilers nos- och tårvätska är röd. Det kan ofta felaktigt förväxlas med blod. 

 

Första hjälpen

Gerbiler är dåliga på att visa sjukdomstecken, eftersom de är bytesdjur och inte vill visa sig svaga. Därför kan sjukdomsförloppet redan ha gått långt när du ser tecknen. När gerbilen väl visar sjukdomstecken gäller det att agera snabbt. Gerbiler är små djur och deras tillstånd kan förändras drastiskt. Om din gerbil är sjuk, så se till att hålla gerbilen varm och ge den tillgång till lite lättäten mat. Ge rejält med rivet toapapper till gerbilen och rikta en lampa mot ena hörnet på buren så att den sjuka gerbilen kan ligga där för att hålla sig varm. Lägg gärna en bit gurka framför gerbilen så att den kan få i sig vätska, om du märker att gerbilen inte orkar dricka ur vattenflaskan. Några tips på lättuggad mat som du kan ge är barnmat, havregryn, gurka eller osaltad havregrynsgröt.


Tumör / cysta

Detta är tyvärr ganska vanligt förekommande hos äldre gerbiler. På hanar är det vanligt med tumörer på doftkörteln och då syns de tydligt. Doftkörteltumörer förekommer väldigt sällan bland honor. Honor kan däremot få cystor eller tumörer på äggstockarna. Gerbiler kan också få tumörer på fler ställen i kroppen. En doftkörteltumör syns tydligt. En cysta eller tumör på äggstockarna är inte fullt lika lätt att upptäcka, men man kan ofta se det genom att honan har blivit väldigt spänd och stor om magen. Det kan förväxlas med dräktighet, men bor honan med en annan hona eller är för gammal för att vara fertil så kan man självklart utesluta det. När sjukdomen har gått väldigt långt kan gerbilen bli slö, se trött ut, få dålig aptit, m.m.

Tumörer kan i vissa fall opereras bort. Ju äldre gerbilen är, desto svårare blir det för den att återhämta sig. Få veterinärer är gerbilkunniga och har inte kompetensen för en operation, så det kan vara svårt att hitta en duktig veterinär. Av dessa anledningar väljer många att istället låta gerbilen somna in när de märker att gerbilen börjar känna av tumören och må dåligt av den.

 

Stroke / hjärnblödning

En stroke kan komma plötsligt, ofta hos äldre gerbiler. Ibland överlever gerbilen, ibland inte. Om de har fått en stroke kan de få ett "hängande", slappt ansikte. Ofta kan halva delen av ansiktet vara påverkat. Den kan också ha halvslutna/halvslutet ögon/öga och dålig balans. Överlever gerbilen stroken, så måste man ge honom eller henne tid och ro att få återhämta sig ifred. Se även till så att vattenflaskan sitter på en höjd där gerbilen kan nå den.

 

Förkylning

Förkylning kan smitta från människa till gerbil och därför bör man inte handskas med sina gerbiler när man är förkyld. Gerbiler är känsliga för förkylningar och har man otur så kan det utvecklas till luftvägsinfektion, läs nedan. Vid förkylning kan de få en rinnig nos, nysningar, trötthet och man kan se den sitta uppburrad. Tänk på att gerbilers nos- och tårvätska är röd, så det kan misstas för att vara blod, men så är det sällan. Servera gärna svalnat rooibosté med en liten dutt honung. Se till att rumstemperaturen är någorlunda varm och framförallt konstant, samt att buren inte står i drag. Därefter är det viktigt att lämna gerbilen ifred så mycket som möjligt. Det kan även vara bra att byta bottenströ till ett mindre dammigt alternativ, för säkerhets skull. Det är nämligen inte helt ovanligt att en förkylning förväxlas med allergiska symptom och att det i själva verket är dammet i bottenströet som gerbilen har reagerat mot.

 

Luftvägsinfektion

Luftvägsinfektion är vanligast hos ungar vid 2-3 veckors ålder. Det kan förebyggas genom att använda dammfritt bottenströ. Vid luftvägsinfektion får de ofta det typiska s.k. klick-ljudet. Andningen kan också/istället låta rosslig och ansträngd, då främst hos äldre gerbiler. Åk, vid misstanke om luftvägsinfektion, till veterinären så snabbt som möjligt för att få antibiotika utskrivet. Byt till ett dammfritt bottenströ om du inte redan använder det. 


Benbrott

Om man av misstag tappar gerbilen eller om den trillar från hög höjd kan gerbilen bryta ett ben, ofta är bakbenen drabbade. Ibland haltar sig gerbilen fram. Det brutna benet kan också ha en onaturlig vinkel. Vid ett benbrott finns faktiskt inget som en veterinär kan göra, utan det brutna benet måste få självläka. Flytta försiktigt över den sjuka gerbilen tillsammans med kompisen i en mindre bur med mindre spån. Då kan den skadade gerbilen inte gräva eller springa lika mycket, vilket underlättar för läkningen. Lyft inte upp och hantera gerbilen mer än absolut nödvändigt medan benet läker. Inom ett par veckor bör gerbilen vara återställd.
 

Sår

Har gerbilen plötsligt en dag fått ett sår kan det bero på bråk med burkompisen, men den kan också ha skadat sig på något i buren. Förutom att behandla såret bör du också försöka ta reda på var det kommer ifrån så att inte gerbilen skadar sig igen. Tvätta såret med steril natriumkloridlösning (koksaltlösning) försiktigt med en bomullstops eller bomullsrondell. Fortsätt hålla såret rent på detta sätt för att motverka infektion. Skulle såret ändå bli infekterat (svullnar, varar), vilket syns efter ett par dagar, åk till veterinär för att få antibiotika utskrivet. Du kan göra en egen koksaltlösning genom att koka upp en deciliter vatten och ha i ett kryddmått salt. Koka ny lösning varje dag under behandlingen.

 

Epilepsi

Epilepsi är vanligast hos yngre gerbiler. Anfall kan uppkomma t.ex. när gerbilen känner sig stressad eller nyss har flyttat, ofta i samband med hantering. Som uppfödare försöker man att avla bort epilepsi, därför är man vaksam på detta. Gerbilen får vid epilepsi anfall och krampar. Anfallen kan variera i styrka, från viftande/ krampande öron till att gerbilen blir som paralyserad. De går oftast över på någon minut eller två. Det finns ingen behandling mot epilepsi hos gerbiler, utan det brukar för det mesta växa bort. Under och efter ett anfall bör man ge gerbilen lugn och ro för att återhämta sig. Om gerbilen lider av mycket allvarlig epilepsi kan i vissa fall avlivning bli nödvändigt.
 

Tandproblem

Ibland händer det att gerbiler får problem med tänderna, som att en tand har gått av om man t.ex. tappat gerbilen i golvet, eller att de börjat växa fel på något sätt. Man kan då se avmagring, om gerbilen har för ont i tänderna för att äta. Det kan också hända att den inte gnager på t.ex. kartong. Om man misstänker tandproblem hos sin gerbil kan man lägga den på rygg i handflatan för att kontrollera tänderna. Detta är inte helt lätt då de flesta gerbiler inte vill ligga stilla på rygg, men man måste helt enkelt ha tålamod och försöka hålla fast gerbilen även fast det kanske inte känns särskilt roligt att utsätta dem för det. Tänderna ska vara gula och det ska finnas två synliga framtänder i överkäken respektive underkäken. Dessa ska vara jämnlånga. Om gerbilen har problem med sina tänder får man uppsöka veterinär för att få saken undersökt och eventuellt klippa ner tänderna om de är för långa. Innan du får gerbilen till veterinär är det mycket viktigt att ge lättuggad mat, som till exempel osaltad havregrynsgröt eller puréer, så att gerbilen får i sig mat. Om gerbilen har ett genetiskt tandfel så kan man behöva fortsätta klippa tänderna själv ungefär varannan vecka för att de inte ska växa sig för långa. Det får man prata med veterinären om i så fall, så att man klipper på rätt sätt.

 

Bruten tand och för långa tänder

Framtänderna kontrolleras genom att ta ett stadigt tag i nackskinnet. OM en eller båda framtänderna har gått av, är det inte så dramatiskt. Tänderna växer hela livet på en gerbil, så de växer ut igen. Under tiden behöver den lättuggad mat i små bitar, som den kan langa in till kindtänderna direkt. Framtänderna kan även bli för långa. Detta är sällsynt, men behöver åtgärdas av veterinär för att gerbilen ska kunna äta. För att undvika att tänderna växer och blir alltför långa är det viktigt att gerbilen har lämpliga saker att tugga på. Hö, grenar av frukt- och lövträd samt knäckebrödsbitar hjälper på ett enkelt sätt gerbilen att hålla tänderna i trim.

För långa klor

Det är bra att regelbundet kontrollera gerbilens klor så att de slits på ett naturligt sätt. Blir de för långa får man klippa dem.


Övrigt

Om din gerbil blir sjuk, vilket alltså inte händer speciellt ofta, så ska den inte separeras från sin/sina burkompisar. Detta orsakar bara ytterligare stress för gerbilen och medför att det blir svårt att sammanföra dem när den blivit frisk igen. Om gerbilen har fått en infektion så behandlar man samtliga djur i buren. Ställ även buren en bit ifrån om du har flera burar med gerbiler så att inte smittan förs över till de andra burarna och var ytterst noga med din egen handhygien.

Gerbiler är i allmänhet bra på att läka skador själv. Till och med ett benbrott (där huden är oskadad) kan läka av sig själv på ett par veckor. Se då till att den har mat och vatten inom räckhåll under tiden. Ett öppet benbrott kräver omedelbar veterinärvård.  Sårskador i huden behöver man ha koll på och gärna tvätta rent med koksaltlösning.


Det är alltid bra att i förebyggande syfte ha telefonnumret till en veterinär som är extra bra på gerbiler.
 



Skrivet av Moa Olofsson